onsdag 25 juni 2008

Sommardeckare

Sommar och deckare, inte så originellt, Sjövall/Wahlöö, inte heller så originellt. Men det går inte att komma från att serien inspirerat många deckarförfattare och var nyskapande då de skrevs. I höst kommer man i USA att återutge Sjövall/Wahlöös tio böcker i serien: Roman om ett brott. Förorden kommer att skrivas av kända deckarförfattare som Michael Connelly, Val McDermid och Dennis Lehane. Alla är de älskare av böckerna om Martin Beck och hans kollegor.

Vad gör böckerna så bra? Alla som tycker om böckerna ser nog olika saker, men för mig är det att känna 60-talets Stockholm, brytningen mellan välfärdsåren och en begynnande kris: sprickan i den svenska idyllen, folkhemmet! Men även personerna. En tungsinn Beck, den intelligente Kollberg, surmulen Rönn och den snobbige, anarkistiske och burduse Gunvald Larsson.


Jag vill rekommendera två av mina favoriter. Först den sista boken i serien: Terroristerna. Boken börjar med ett rån med en efterföljande rättegångsscen. Det är en av de roligaste och dråpligaste jag läst i en deckare.


Den andra boken är: Det slutna rummet. Här möter vi en skild och desillusionerad Martin Beck som återvänder till jobbet efter en årslång konvalescens p.g.a. en skottskada. Han åtar sig själv ett litet och tillsynes obetydligt fall. Detta pussel för honom bakåt i den mördade mannens liv för att hitta gärningsmannen. Under sina eftersökningar möter han den ensamstående Rhea. De är båda ensamma och efter ett tag så har Beck hittat en annan mening med sitt liv.

söndag 22 juni 2008

En dagbok

Åke Leijonhufvud skriver i dag på Sydsvenskans kultursida om Olof Lagercrantz Dagbok från 1954: ”Att den fortfarande har kvar sin lyskraft visas av att den fått tjäna som föredöme framför våra dagars bloggprosa och dagbokslitteratur.” Det stämmer! Dagbok påminner om dagens bloggande. Korta personliga reflektioner och som Leijonhufvud skriver: ”… med en lätt och spirituell kulturkritik av anglosaxiskt modell, allt på en prosa av högsta specifika vikt.” Det är en läsvärd bok som inte känns gammal, trots att det är mer än femtio år sedan den kom.

Vill man läsa mer Lagercrantz kan jag rekommendera Min första krets och Ett år på sextiotalet. Olof Lagercrantz skrev aldrig sina memoarer, utan bara dessa två fragment ur hans historia. I Ett år på sextiotalet får vi inblickar i 1967-68 års tidnings- och kulturliv. Name dropping visst, men det är alltid intressant att läsa från en som var med och såg allt inifrån.

lördag 21 juni 2008

Sommarläsning

Jag har, sedan jag hittade Olle Hammarlund, läst Onkel Enoks hus de senaste somrarna. Det är en sommarbok i nutid och dåtid, men i samtid.

Det andas 50-tal med blommande kastanjer och cykelslangar.
Vi får bekanta oss med Onkel Enok och hans tankar om tillvaron, men även möta personer från det förgånga som kommer på besök i fysisk gestaltning, eller hur är det? Gäster hos Onkel Enok är, förutom vår berättare Tobias Kraak, Karl XII, Sherlock Holmes m.fl.

En kulturhistorisk och egensinnig roman med hög trivselfaktor.