Vad gör böckerna så bra? Alla som tycker om böckerna ser nog olika saker, men för mig är det att känna 60-talets Stockholm, brytningen mellan välfärdsåren och en begynnande kris: sprickan i den svenska idyllen, folkhemmet! Men även personerna. En tungsinn Beck, den intelligente Kollberg, surmulen Rönn och den snobbige, anarkistiske och burduse Gunvald Larsson.
Jag vill rekommendera två av mina favoriter. Först den sista boken i serien: Terroristerna. Boken börjar med ett rån med en efterföljande rättegångsscen. Det är en av de roligaste och dråpligaste jag läst i en deckare.
Den andra boken är: Det slutna rummet. Här möter vi en skild och desillusionerad Martin Beck som återvänder till jobbet efter en årslång konvalescens p.g.a. en skottskada. Han åtar sig själv ett litet och tillsynes obetydligt fall. Detta pussel för honom bakåt i den mördade mannens liv för att hitta gärningsmannen. Under sina eftersökningar möter han den ensamstående Rhea. De är båda ensamma och efter ett tag så har Beck hittat en annan mening med sitt liv.
Den andra boken är: Det slutna rummet. Här möter vi en skild och desillusionerad Martin Beck som återvänder till jobbet efter en årslång konvalescens p.g.a. en skottskada. Han åtar sig själv ett litet och tillsynes obetydligt fall. Detta pussel för honom bakåt i den mördade mannens liv för att hitta gärningsmannen. Under sina eftersökningar möter han den ensamstående Rhea. De är båda ensamma och efter ett tag så har Beck hittat en annan mening med sitt liv.
2 kommentarer:
Va´ bra med deckare med hjärna.
De håller över tid också.
deckare kan vara så mycket. för mig är det mer atmosfärerna än gåtan som lockar. i sjövall/wahlöö är det samhällsbeskrivningarna i andra stadsbeskrivningar eller en svunnen tid.
Skicka en kommentar