Åke Leijonhufvud skriver i dag på Sydsvenskans kultursida om Olof Lagercrantz Dagbok från 1954: ”Att den fortfarande har kvar sin lyskraft visas av att den fått tjäna som föredöme framför våra dagars bloggprosa och dagbokslitteratur.” Det stämmer! Dagbok påminner om dagens bloggande. Korta personliga reflektioner och som Leijonhufvud skriver: ”… med en lätt och spirituell kulturkritik av anglosaxiskt modell, allt på en prosa av högsta specifika vikt.” Det är en läsvärd bok som inte känns gammal, trots att det är mer än femtio år sedan den kom.
Vill man läsa mer Lagercrantz kan jag rekommendera Min första krets och Ett år på sextiotalet. Olof Lagercrantz skrev aldrig sina memoarer, utan bara dessa två fragment ur hans historia. I Ett år på sextiotalet får vi inblickar i 1967-68 års tidnings- och kulturliv. Name dropping visst, men det är alltid intressant att läsa från en som var med och såg allt inifrån. 
1 kommentar:
Jag tar tipset till mig och ger första delen en chans.
Skicka en kommentar