I österled

Oftast, men inte alltid, sker mina resor bland böckerna i min bokhylla. Men i dag gick resan öster ut och det på riktigt! Efter ett antal ringlande vägar på Österlen kom jag och mina reskamrater fram till Löderup och antikvariatet Mitt i byn. Vackert beläget i denna lilla Österlenpärla gav det resans första fynd. Jag älskar gamla böcker, men föraktar dock inte nya. Dagens fynd är från 1959, snart 50 år! Sven Auréns Min pudel i Paris. Vet inget om den mer än att S. Aurén är en gammal! Paris kännare som jag mött tidigare.

Detta underbara antikvariat visade sig även ha några bra och äldre resehandböcker, som jag är så svag för. Hittade en bok om Leningrad, även den från 1959, ett sammanträffande? Har sedan tidigare en bok om Moskva från samma förlag. Det är roligt med dessa resehandböcker från Sovjettiden. Utgivna och översatta i Sovjet. Präglade av tiden och kanske propagandan! I alla fall vackra och charmiga.

Jag tänker återkomma till detta med gamla resehandböcker, som man inte ska förakta. De är inte aktuella men är faktiskt så bra att de fortfarande går att använda. De är också mycket vackrare än de som finns i handeln i dag. Kommer att återkomma till detta vid ett annat tillfälle. En verklig Bokhylleresa!

Dagens andra fynd hittade jag strax innan Hammenhög. Även detta Sven Aurén och hans Parisböcker, Mitt café i Paris från 1951.

De är så vackra dessa gamla böcker. Enkel och stram layout i svart och rött mot cremefärgat papper. Vad innehållet gömmer, det får jag återkomma till.

Stenkakor och av god kvalité! Inte varje dag jag gör ett sådant fynd. Det är en chansning och i dag gick det hem. Hittade TRE skivor. Det är inget man spelar varje dag, men det är en fantastisk upplevelse att plocka fram resegramofonen, av märket His Masters Voice, och lyssna till ett 100% analogt ljud. I dag fann jag Lena Horne, Lionel Hampton (vibrafonisten) och Gösta Ekman d.ä. och alla fungerade. En lisa för öronen och själen!

Om någon råkar ha stenkakor av Marlene Dietrich eller Sarah Leander från hennes tysklandsepok?, så köpes de gärna.

Läsning om böcker

Jag älskar böcker av olika slag. De kan vara intressanta för sitt innehåll, för att de är vackra o.s.v. Därför gillar jag att läsa böcker om böcker, eller författare som skriver om sitt skrivande och läsande. Jag gillar även att läsa biografier och memoarer som på något sätt har med böcker att göra. Som Ett år på sextiotalet av Olof Lagercrantz, eller Per I. Gedins Förläggarliv. Det är en spännande bok om en man som var med om det moderna bok-Sverige. Inte bara när det gäller författarna och böckerna, utan även dess form. Han introducerade POCKETBOKEN på sextiotalet.

En annan bok om böcker är Joyce Carol Oates En författares övertygelse : liv, hantverk, konst. Här skriver hon om sitt skrivande, om vad hon läser och hur det påverkar och inspirerar henne. Hon skriver även om andra författares inspirationskällor. Vilka författare de läst och hur man kan se det i deras böcker. En liten, tänkvärd bok av en av Amerikas stora författare.

Sommardeckare

Sommar och deckare, inte så originellt, Sjövall/Wahlöö, inte heller så originellt. Men det går inte att komma från att serien inspirerat många deckarförfattare och var nyskapande då de skrevs. I höst kommer man i USA att återutge Sjövall/Wahlöös tio böcker i serien: Roman om ett brott. Förorden kommer att skrivas av kända deckarförfattare som Michael Connelly, Val McDermid och Dennis Lehane. Alla är de älskare av böckerna om Martin Beck och hans kollegor.

Vad gör böckerna så bra? Alla som tycker om böckerna ser nog olika saker, men för mig är det att känna 60-talets Stockholm, brytningen mellan välfärdsåren och en begynnande kris: sprickan i den svenska idyllen, folkhemmet! Men även personerna. En tungsinn Beck, den intelligente Kollberg, surmulen Rönn och den snobbige, anarkistiske och burduse Gunvald Larsson.

Jag vill rekommendera två av mina favoriter. Först den sista boken i serien: Terroristerna. Boken börjar med ett rån med en efterföljande rättegångsscen. Det är en av de roligaste och dråpligaste jag läst i en deckare.


Den andra boken är: Det slutna rummet. Här möter vi en skild och desillusionerad Martin Beck som återvänder till jobbet efter en årslång konvalescens p.g.a. en skottskada. Han åtar sig själv ett litet och tillsynes obetydligt fall. Detta pussel för honom bakåt i den mördade mannens liv för att hitta gärningsmannen. Under sina eftersökningar möter han den ensamstående Rhea. De är båda ensamma och efter ett tag så har Beck hittat en annan mening med sitt liv.

En dagbok

Åke Leijonhufvud skriver i dag på Sydsvenskans kultursida om Olof Lagercrantz Dagbok från 1954: ”Att den fortfarande har kvar sin lyskraft visas av att den fått tjäna som föredöme framför våra dagars bloggprosa och dagbokslitteratur.” Det stämmer! Dagbok påminner om dagens bloggande. Korta personliga reflektioner och som Leijonhufvud skriver: ”… med en lätt och spirituell kulturkritik av anglosaxiskt modell, allt på en prosa av högsta specifika vikt.” Det är en läsvärd bok som inte känns gammal, trots att det är mer än femtio år sedan den kom.

Vill man läsa mer Lagercrantz kan jag rekommendera Min första krets och Ett år på sextiotalet. Olof Lagercrantz skrev aldrig sina memoarer, utan bara dessa två fragment ur hans historia. I Ett år på sextiotalet får vi inblickar i 1967-68 års tidnings- och kulturliv. Name dropping visst, men det är alltid intressant att läsa från en som var med och såg allt inifrån.

Sommarläsning

Jag har, sedan jag hittade Olle Hammarlund, läst Onkel Enoks hus de senaste somrarna. Det är en sommarbok i nutid och dåtid, men i samtid.

Det andas 50-tal med blommande kastanjer och cykelslangar.
Vi får bekanta oss med Onkel Enok och hans tankar om tillvaron, men även möta personer från det förgånga som kommer på besök i fysisk gestaltning, eller hur är det? Gäster hos Onkel Enok är, förutom vår berättare Tobias Kraak, Karl XII, Sherlock Holmes m.fl.

En kulturhistorisk och egensinnig roman med hög trivselfaktor.